Östra leden

Den andra av de två mest kända vägarna till toppen av Kebnekaise är östra leden. Även kallad ”Godjohnsens led” Leden är kortare än västra leden, men kräver viss kunskap och erfarenhet för en säker vandring.

Leden utgår från Kebnekaise fjällstation.
På kartan i bilden ser du fjällstationen nere till höger och toppen av Kebnekaise uppe till vänster.
Där emellan går en svart prick-stig, som visar östra leden.
Till en början följer leden den lila prick-stigen, som är västra leden. Det gör den även i slutet, sista sträckan upp mot toppen.

• Längd 8 kilometer (enkel väg)
• Tid 8-10 timmar (fram och tillbaka)
• Stigning 1420 höjdmeter

Observera att leden innebär passage över Björlings glaciär och ett enklare klättermoment på Kebnekaise östsida. Med anledning av detta avråds ofta oerfarna fjällvandrare att välja denna led, om ingen i sällskapet har gått leden tidigare. Särskild utrustning för att göra turen säker rekommenderas.

Ledmarkering

Rödmålade stenar och stenrösen. Tänk på att ledmarkeringen kan vara övertäckt av snö och svår att se vid dåligt väder. Över glaciären finns ingen ledmarkering.

Terrängen

Högalpin blockterräng och delvis brant. Öppet och exponerat för väder och vind.
Bitvis glaciär, delvis brant, med snö och is. Därefter enklare klättermoment i brant terräng.

Toppen

Smal och täckt av snö och/eller is.

Ledbeskrivning – Östra leden

Liksom västra leden är denna led också väl trafikerad under hela sommarsäsongen. Att hitta bör inte vara några problem.
Tittar du på kartan ser du att leden går från Kebnekaise fjällstation ganska rakt upp mot Kitteldalen, västerut mot Tuolpagorni. Vid Jökelbäcken viker leden av, upp mot Kebnetjåkka.
Leden går ut över Björlings glaciär och längs östra sidan av Kebnekaise topplatå.
Efter ett enklare klättermoment längs östra sidan ansluter östra leden till västra leden, och följer slutligen samma väg mot toppen.

Från utgångspunkten som är Kebnekaise fjällstation går du västerut, mot Tuolpagorni. Vid Jökelbäcken (ibland är namnet inte utmärkt på kartan) viker du av upp mot Kebnetjåkka. Följ bäcken och ta sikte på den mindre glaciären nedanför Kebnetjåkkas topp.

Längre upp längs bäcken går det enklare att vada över.

Vidare går leden i brantare terräng upp mot moränryggen (som är en platå av sten och blockmark) i kanten av den större glaciären, Björlings glaciär.

Från kanten av moränen går leden över Björlings glaciär. Här utan ledmarkering, men ofta väl upptrampad.
Ta sikte på den uppstickande ”drakryggen” som ligger intill östra väggen av Kebnekaise topplatå.
För att sedan gå upp på ryggen, observera att stigningen är brant, för att sedan fortsätta leden längs bergväggen.

Vid bergväggen börjar klättringen.
Inledningsvis går leden vågrät, med en längre sidoförflyttning längs bergväggen. Även kallat ”Gudjohnsens hylla” Leden är lätt att hitta och fasta rep och vajer finns för inkoppling, (via ferrata)

Efter hyllan ska man rakt upp i bergväggen genom en klyfta som leder upp mot topplatån.

När du kommer över kanten är du uppe på platån, och kan troligtvis se den gamla toppstugan. Härifrån följer leden samma väg som västra leden mot toppen. Drygt 200 höjdmeter till toppen.
Leden slutar strax innan glaciären på Kebnekaise sydtopp. Vägen upp till toppen på glaciären brukar vara väl upptrampad.

Uppe på sydtoppens toppglaciär står du på Sveriges hösta punkt, cirka 2098 meter över havet.
På vissa kartor står höjden angiven till 2114 meter och på andra 2101 meter. Dessa är medelvärden från olika perioder.
Sydtoppen täcks av en glaciär som är under ständig förändring. Vissa år smälter mer snö än vad som kommer till under vintern, medan andra år växer glaciären.

Vi rekommenderar att man alltid bär stegjärn och isyxa när man beträder en glaciär, Björlings glaciär men också sydtoppen. Även om denna är snötäckt. Dels för att få ökat grepp i steget och stabilitet.
Sydtoppens glaciär stupar brant ner längs sidorna. Visa stor hänsyn och iaktta försiktighet.
Titta efter sprickor och hål/brunnar i alla glaciärer du passerar och undvik dessa.

Observera att sydtoppen efter sommaren vissa år är helt fri från snö. Detta innebär att sydtoppen är en toppglaciär av endast is. Att då inte ha rätt utrustning, kunskap eller att inte beakta försiktighet kan sluta med svår olycka.

Längs klättringen på Kebnekaises östra sida behöver du också visa stor hänsyn.
Vissa passager är trånga och vandrare kan vara på väg ner samtidigt som du är på väg upp. Visa hänsyn vid möte.
Var också uppmärksam på lösa stenar, små som stora. Om du av misstag orsakar ett stenras bör du snabbt, högt och tydligt, varna andra vandrare i leden.

Närmare toppen ligger den nya toppstugan.
Toppstugan är markerad med fångstarm (brukar även vara markerat på vissa kartor)
Detta innebär att det finns en linje av skyltar, med pilar som pekar mot stugan. För att inte av misstag gå förbi stugan och för att lättare kunna hitta stugan vid dålig sikt.

Att ta sig vidare från Kebnekaise sydtopp till nordtoppen kräver kunskap och speciell utrustning för att göra passagen säker. Det är en smal kam med branta sidor, utsatt för väder, som man behöver ta sig förbi.
Detta skriver vi om senare i en annan artikel, då detta kräver särskilt beaktande.